Adrian Dolata

Den sista stressen inför historieprovet har försvunnit, och jag känner mig rätt så nöjd med mig själv. Första dagen i skolan efter det lilla lovet var så klart typisk. Det var skönt att få köra ett styrkepass.

Jag har lagt ner lite tid på att omdesigna min myspace-sida (myspace.com/adriandolata). Det var verkligen på tiden att jag blev av med det där mörka gothflamset. Jag valde i stället att ha ett rosentema. Det är verkligen otroligt hur många fula layouts det finns på alla de där sidorna som typ pimp-my-profile.com. Eller tja, man hör ju det bara på namnet. Ska det bli fint får man göra det själv..
Det enda som är lite trist är att jag inte har någon tid med att arbeta på The Revenant Choir nu. Jag har antagligen tillbringat runt 15 timmar med den på höstlovet, men nu har jag ju så klart ingen tid. Jag skulle vilja åka till Granholmen och lägga på röst så fort som möjligt, helst nu på lördag. Och jag måste fortfarande byta ut några arytmiska delar. Arbetet är nämligen inte slut bara för att allt ljud finns med, det är ju där själva mixningen börjar. Och jag vet på ett ungefär vad som behöver göras. Volymnivåerna i introt måste ändras, sologitarrerna har helt fel equalizer och alldeles för hög volym (det gör ont i öronen när de börjar), vissa av rhythmgitarrerna under solona låter en aning för klena, och slutet blir på grund av felaktiga volymnivåer ett antiklimax.

Jag vill göra klart den så ofantligt mycket, helt enkelt av den anledningen att den är av så hög kvalité att det kommer finnas många som uppskattar den. Och det behöver jag. Herregud, någon gång i sin egen utveckling måste man ju vända om, jag har kört ner mig i ett dike under det senaste året. Men sedan kom bytet till Logic, och gitarren, och Brett Manning.
Men vi får se vad som händer… En sak i sänder… (rim)
*giggle*

Vi har bestämt att vårt band ska heta Neko-kun. Det betyder ”herr katt” på japanska, och jag gillar inte namnet särskilt mycket (bara en aning). Men jag kan inte annat än instämma med resonemanget att det är ett namn som tilltalar alla de där gräsliga människorna som är intresserade av Japan på ett sätt jag själv aldrig kan förstå. På ett ytligt sätt. Jag vill verkligen inte sätta mig över dem, men det finns ingen annan likvärdig formulering utan extra dryghet. Det är alla de människorna som går på New Nippons konserter (självklart finns där andra sorters människor också), och de tilltalas definitivt av namnet Neko-kun. Så jag tillverkade en ny myspace, /nekokunsweden (eller tillverkade och tillverkade, det finns nästan ingenting där än).

Repet i söndags gick förresten bra, men jag slet ut rösten lite i ett högt läge, än så länge oförmögen att använda de färdigheter Singing Success givit mig i ett skarpt läge (och det går tyvärr inte att bara byta ut alla sångtexter mot ”drrr” eller ”mum, mum, mum”). Jag måste helt enkelt ta det lite lugnare ungefär tills jag kommit till slutet av Technique 3. Då kan vi börja snacka, och det blir någon gång i januari-februari kanske (?). Men vi kommer ju inte att giga något tills dess, det behövs många fler repetitioner för det. Inte för att vi låter illa, verkligen inte, men det bara funkar inte att giga när man har träffats fem gånger. Men sen ska vi ha spelningar! Vår replokal kommer att hjälpa oss att fixa gig i början. Låtarna till nästa vecka är TheWORLD av Nightmare, Kiri av MONORAL, och antagligen en till.

Pappa har idag gjort en köttgryta som doftar underbart gott! (Jag och mat har alltid varit och kommer alltid att vara ett himmelens radarpar (?))
..Så nu ska jag äta, helt enkelt. Jag ursäktar mig och försvinner bort….

Adrian