Adrian Dolata

Antalet årstider borde sannerligen inte vara begränsat till fyra. Den här tanken passerat framför mina ögon med jämna mellanrum den senaste tiden. På väg hem från Sakura i går gjorde Alef mig uppmärksam på att man i Japan, förutom det vanliga årstidssystemet, faktiskt har två system till, om än mer obskyra och sällan använda. Det ena har åtta och det andra… 16 (var det så?) årstider.
Det känns nämligen så grovhugget att yxa upp åren i fyra delar.

Hösten är min årstid. Slutet av augusti, september och början av oktober.
Snart kommer vi in i den tiden när löven faller stillsamt mot marken var man än går, när molnen rör sig snabbt med de bestämda vindarna och när momentet i morgonljuset är mer gudomligt än något annat. Sedan kommer den melankoliska delen av hösten i slutet av oktober och i början på november, tider av requiem och begynnande mörker som är så tätt att man i det kan sträcka ut handen och känna en kall visshet om att allting andas.

Jag har alltid tyckt mer om hösthalvan av året. Självklart är våren välkommen när den väl tar vid, men det är något visst med hösten.
Dessutom är det engelska ordet ”fall” för höst så vackert…

Adrian