Adrian Dolata

Inget speciellt. Självklart inte. Jag avskyr att fira födelsedagar. Dels för att tiden har sin gilla gång oavsett om man firar den eller inte, dels för att jag inte gjort någonting speciellt för att bli firad. Födelsedagar, kan jag alltså konstatera, är påtvingade dagar.
Inte desto mindre har jag haft det trevligt. Idag har jag påbörjat tre nya låtar, varit en hårsmån från att bli krossad till döds av en stor byggställning, förberett en kräftskiva jag inte själv deltagit i, fraktat rosor med båt, provat Body Butter med doft av jordgubbar och ätit en lyxmåltid med Gaijin tillika Alef på Sakura, på Luntmakargatan.

Men låt mig börja med gårdagen, som var nästan lika intressant. Jag började dagen med att byta vatten åt blommorna på flygeln i körsalen Jag såg en tung fransk filosofifilm med titeln ”Vår tids musik” (originaltitel ”Notre muisique”) som fick kommentaren från mig att den kändes som en vägg. När jag kom hem hade jag bestämt mig för att återigen installera Leopard (OS X 10.5) efter ett misslyckat tidigare försök någon gång tidigare i vår. Mitt i den två timmar långa installationen försvann all el. Just det, där utanför föll det vackraste regn jag sett denna sommar, spikrakt, majestätiskt och kraftigt. Och så åskan. ”Nu har jag överbelastat elnätet”, tänkte jag helt enkelt. Det skulle inte ha förvånat mig ett dugg. Men efter att ha kollat propparna och sett att hissen där utanför inte fungerade insåg jag att det helt enkelt var ett vanligt strömavbrott. Jag blev förbannad. Till slut bestämde jag mig för att ta ett hett bad i det lamplösa badrummet med några stearinljus. Så här fint var det:

---

---

Precis när jag hade lagt mig i badet kom elen tillbaka. Och den skarpa lampan i badrummet. Jag klev upp igen.
(Nu fungerar i alla fall Leopard)

I dag var det, som sagt, min födelsedag. Jag fick fina rosor på morgonen. Och varm choklad. Jag vaknade faktiskt redan 8 av mig själv.
Det hemska började lite senare på dagen. Vi skulle flytta byggställningen som stod framför huset. Den är stor, den är fem-sex meter hög och framför allt: Tung.
Det verkade vara en lätt manöver, men plötsligt var det några tallgrenar i vägen och hela ställningen tippade över. Den landade på en annan tallgren och lutade nu i ca 45° ut från huset. Vi stod där och höll upp den och konstaterade att vi aldrig skulle kunna lyfta tillbaka den igen. Så vi släppte, och hoppades att den där grenen skulle hålla. Det gjorde den. Sedan fick vi helt enkelt montera ner ställningen medan den hängde i luften. Om inte den snälla tallen hade varit i vägen hade vi blivit krossade.
Vi hann precis städa upp allting innan gästerna till kräftskivan kom. Herregud, vilken olycka det var, och kunde ha blivit.
Jag stannade inte på kräftskivan, utan åkte in till stan halv fyra. Där åt jag en god middag på Sakura, bestående av yakitori, miso, shabu shabu, te, och glass. Det var ytterst trevligt.
Dagens låt: Oasis med Gackt.

---

---

Jag har fortfarande en del att skriva nu, men klockan är alldeles för mycket. God natt. Nu är jag i alla fall 17.

Adrian