![Versailles - The Revenant Choir - Cover [no blur]](http://egastyle.files.wordpress.com/2009/02/the-revenant-choir-front_update_widgetsize04_no_blur.jpg "Versailles - The Revenant Choir - Cover [no blur]")
Sparat under: MUSIK | Etiketter: bio, dator, hemma, iron man, ladda ner, målare, noble, release, stökigt, stockholm, torrents, vänner, Versailles
Nu är jag i stan igen. Jag åkte in vid femtiden, och upptäckte att jag glömt nycklarna precis som jag traskade in i hemkvarteren. Jav var tvungen att åka till Dramaten och hämta mammas nycklar. Hem kom jag till slut. Mitt rum befinner sig i kaos då vi har målare här som färgar fönstrena utvändigt. Mitt skrivbord har flyttats ut från fönstret så att det står mitt i rummet och elektroniken och datorn står på golvet i ett hörn. Trots läget är allting på. Datorn har varit på i snart en månad nu.
Jag sitter just nu på golvet med ryggen mot väggen med fönstret, där mitt skrivbord brukar stå. Jag har tangentbordet i knät. Om jag vrider mitt huvud 90 grader åt vänster ser jag vad jag skriver.
I morgon ska jag träffa Kärnfri Vindruva med tillskottet fröken polski klockan 1020 vid Fridhemsplan. Jag var lite rädd för att behöva gå upp tidigt, men det behöver jag inte. Skönt. Jag brukar ju sova till halv tolv men herregud, det kan jag ju inte göra varenda dag.
I dag släpptes Versailles första fullängdsalbum ”Noble”. Jag kommer antagligen få det om sådär fyra dagar. Nu när bandet har nått denna viktiga punkt passar jag på att gratulera, och tacka. Efter att ha lyssnat på ganska många olika band, varav Nightmare, Moi dix mois, Malice Mizer och Dir en grey har utgjort milstolpar, kan jag med lätthet säga att ni äger den japanska musikscenen (resten av världen har jag så gott som ingen koll på). Tack tack. Fortsätt växa.
Nu när klockan strax är tolv är jag redan riktigt trött och tänker faktiskt gå och lägga mig lite tidigare i dag. Det ska bli väldigt skönt. Jag hoppas verkligen att det blir soligt i morgon.
Iron man i morgon kanske? Bra för någon som tycker om att skratta åt trist amerikansk film? Annars there will be blood.
Adrian
Sparat under: JAPAN, diskussion | Etiketter: drömmar, hus, Jericho, kråka, liv, måla, skrapa, sommarjobb, torrent, 外人, 小岩, 渋谷
Jag har börjat drömma mer och mer om det på nätterna. Just den förra natten tillbringade jag i 渋谷 tillsammans med 外人. Varannan gång jag ser upp på himlen far mina tankar iväg till 小岩.
Jag vet med mig att jag bestämde mig för länge, länge sedan. Det har aldrig funnits några bra argument för att inte göra det.
Det jag tänker göra med mitt liv är att uppfylla varenda liten dröm jag har. Jag tänker göra allt som jag längtar efter att göra. Vad ska man annars ta sig till?
Jag är trött på de människor som desperat försöker hålla mig borta från det enda jag vet att jag VERKLIGEN vill göra med det enda argumentet att det ligger så långt bort. Men jag vet varför de gör så. De har inte vant sig vid tanken.
Vad i helvete ska man ta sig till med sitt liv om inte att uppfylla sina drömmar? Jag kommer att leva i säg, 70 år. Om jag får leva så länge är jag helt nöjd. Men jag vill leva mitt liv på mina villkor, och låta alla andra göra samma sak. Jag talar så klart om extremer, men ni förstår säkert vad jag menar.
Jag har en bestämd uppfattning om vad jag vill göra. Jag väntar inte på något. Jag är i full färd med att göra allting.
I dag har jag faktiskt kommit på ännu en sak som jag verkligen vill göra. Det låter lite dumt, men försommaren 2009 ska jag ta reda på var det växer mest klöver i Stockholm, och så ska jag hitta en fyrklöver. Jag ska stå där på alla fyra med näsan i gräset. Det handlar inte alls om tur, för mig symboliserar den inte det. Det är bara fint.
I dag inledde jag vårt husmåleri med att skrapa loss färgen från källardörren med hjälp av varmluftspistol. Jag höll på i ungefär fyra timmar, utspridda över dagen, och blev nästan klar. Det är sommarens projekt, att skrapa och måla huset. Vitt med gråa knutar, precis som det ska vara. Sommarjobb, kanske man kan kalla det. Jag orkade verkligen inte försöka hitta ett riktigt jobb. Men nu har jag det här. Det blir ingen lön, antagligen ett ”någon gång i framtiden kommer jag att behöva pengar”-uttalande. Det tycker jag är bäst.
Jericho har hittat sin favoritpinne i lekstugan, närmare bestämt en stolpinne. Han tycker nog om falukorv, eftersom han åt så väldigt många bitar i dag. Han har också ätit mycket av den goda nektarinen. Han kan inte gå, bara studsa. Vi tänker ha honom där några dagar och sedan se om han blir bättre. Han sitter alltid så stilla när man kommer där och öppnar dörren… Jag sjöng en sång för honom i morse. Det råkade vara en Versailleslåt, men jag sjöng den i alla fall, bara för honom, från början till slut sittandes där på golvet. Jag tror han lyssnade.
I morgon eftermiddag åker jag in till stan. Det var ett tag sedan. På torsdag morgon ska jag träffa Kärnfri Vindruva och på eftermiddagen mr. PBK. Bio kanske, om en bra film är tillgänglig. Ska också ordna så att jag kan styra min dator där hemma härifrån, via internet. Det ser tyvärr ut som om mina torrents inte kommer att bli klara på ett tag… Den viktigaste var på 21%. För en vecka sen var den på 19. Jag måste göra något åt det, den är ju ändå bara 7GB.
Jag skriver ofta mina inlägg så där runt halv tolv nuförtiden. Jag måste alltså se till att posta dem innan datumet blir fel och jobbigt och sånt. Nu.
Adrian
Sparat under: Okategoriserat | Etiketter: fågel, Jericho, kråka, skada, storm, ta hand om, the velveteen rabbit
I dag hittade vi Jericho, ledsen och sittandes knappt synlig i blåbärsriset bakom tennisbanan. Hans ena ben var skadat, så han haltade. Vi bestämde oss för att ta hem honom. Han stretade inte alls emot då han blev upplyft och virad i pappas fliströja. Han var varm, andades och doftade våt hund.
Just som vi började gå tillbaka till huset blåste det upp till storm, med åska, regn och annat smått och gott. I mitt stilla sinne tackade jag för att jag funnit honom innan han blivit ännu mer ledsen och dessutom, dränkt av det sorgsna regnet.
Väl hemma tittade vi lite på hans ben och fann ett sår. Vi gjorde rent, bandagerade och tejpade ihop. Han bet mig, men det gjorde ingenting.
Vi satte honom i den lilla lekstugan. Nu bor han där. Han äter några bitar falukorv som jag skar med kniven och näbbar i sig en liten slurk vatten då och då. Förhoppningsvis är han mindre ledsen nu. Jag vet inte hur ont han har i sitt ben. Han ser ensam ut, men jag går och tittar till honom ofta. Han är ju bara en unge…
Varför Jericho? Jag kände att han var tvungen att ha ett bibelnamn. Alltså blev det en bibelstad. Jericho är en av de äldsta nu existerande städerna i världen. Kråkan Jericho.
Ni vet kanske hur jag är. Jag känner medlidande med allt som är mindre och ensammare än jag. Ser jag en haltande fågel får jag tårar i ögonen. Och kaninen… Den i ”the Velveteen Rabbit”… Kan inte sluta tänka på den. Skulle bara vilja hålla om den.
Jag ska gå och titta till Jericho nu.
Adrian
Sparat under: Okategoriserat
Vad är det jag vill åt, egentligen?
Det är lika bra att jag går och lägger mig. Nu.
Sparat under: MUSIK | Etiketter: glass skin, mix, mixa, MUSIK, noble, reason, tennis, torrent
Det är svårt att mixa musik. Ett helt yrke. Men om du är en hemmaproducent som gör allting själv är mixingprocessen självklart något du måste bekanta dig med.
Att mixa en enda låt är inte ett dagsverke. Det är en process som kan ta flera veckor. Jag har i dag läst på lite om ämnet. Bara att mixa gitarrer är en hel filosofi. Det känns inte längre så konstigt att ljudtekniker kan ta >mycket< x 10,000:- för att mixa en låt.
Dock är allting som har med musik att göra fortfarande roligt. Åtminstone för det mesta.
Jag önskar att mina torrents blivit klara hemma på Kungsholmen, efter tre veckor. Jag ska antagligen in till stan för att träffa Kärnfri Vindruva någon gång den kommande veckan och då får jag veta. Min dator är nog lite ledsen… Men jag är så trött på REASON.
I dag spelade jag tennis i tre timmar. Fortsatte på 3/3 och visual. Körde neoclassical etude #1 (mitt första riktigt spännande solo), denna gång på 80/140bpm. Jag ägnade också lite tid åt att försöka hitta den där oroliga chorusdisten jag letat efter.
En skön dag…
Tre dagar kvar till Noble! Glass Skin släpps i september!
Adrian
Sparat under: Okategoriserat
Jag har en förbannat jobbig relation till den här bloggen. Den gör mig så irriterad att jag knappt vet om jag ska behålla den eller bara göra mig av med skiten.
Det mesta beror väl på att jag inte klarar av att förändra bloggen i samma takt som jag själv förändras. Det bästa vore om bara det nyaste inlägget syntes. Men jag kan självklart inte bara radera allt jag skrivit. Jag är helt enkelt inte sån, över huvud taget. Att radera alltihop skulle vara ett totalt misslyckande. Men om jag inte skriver, å andra sidan förändras inte den bild jag förmedlar av mig själv. Det var nu över en månad sedan jag skrev ”21st century 東京 blues”.
Jag befinner mig helt och hållet på Granholmen. Jag gör till synes ingenting. Fast massor ändå. Då jag nu har möjligheten att skriva min musik utifrån gitarren har jag tagit ännu ett steg mot någonting. Jag längtar efter att kunna frigöra mig från de pinsamma saker jag har bakom mig.
Att producera musik är sannerligen skitjobbigt. I alla fall om man gör allting själv, vilket jag vill. Jag har ett nytt projekt nu. Jag utvecklar. Den här gången får det ta den tid det vill. Jag tänker inte visa eller säga någonting. Det är ett ägg som måste ruvas under en lång tid framöver.
Min sommar är skön. Jag behöver inte göra någonting. Jag har skakat av mig känslan av att jag måste olika saker. Jag gör dem när jag har lust. Har fått en ganska fin solbränna. Har sett de första tre säsongerna av Lost. Har sett anime. Har lagat god mat. Läser ”Fågeln som vrider upp världen” av Haruki Murakami.
Adrian
