Adrian Dolata

Första skoldagen – Rapport: Trist gymnastiklektion. Kör. Irritation över röst, klang och sång. Inställd pianolektion.
Kallt men vackert vårväder.

Jag var ute och sprang med Fredrik i kväll. Vi sprang hela långpromenaden runt Fredhäll på 40min i ganska snabbt tempo utan att stanna. Sedan åt vi en bulle och några isbitar. Springa är något man borde göra oftare. Det var riktigt härligt. Känner mig helt slut nu faktiskt, jag kommer att sova gott.
Nu har jag glömt de förbannade franskaglosorna vi har till i morgon… Men jag gör dem i morgon bitti.
Den här veckan kommer att vara helt vanlig. Veckor brukar vara vanliga men det är trist att få ett direkt sådant besked av Wedar. Nåväl…
Alef och jag ska hädanefter bara tala japanska under luncherna. Vi måste få i gång cirkulationen och vi tror att detta är ett bra sätt. Det är faktiskt något av det roligaste man kan göra, prata ett språk ingen annan runtomkring en förstår än den man pratar med. Ondskefullt??
I stället för att dra ut på tiden i kväll ska jag lägga mig tidigt. Det brukar tillföra något extra när jag bestämmer mig för att göra det.

---

---

Lite kul var det ändå att återse klassen i dag (efter en veckas lov, verkligen en lång tid). De flesta är trötta efter lovet (precis som det ska vara), många har träningsverk efter skidåkning (som jag, förnyad efter springrundan). Charlotte tjatar om protokollet på klassrådet (”Hörni, vem skriver protokoll?”) Detta säger hon några gånger och märker inte att varenda kotte i rummet har svårt att förstå meningen med att på ett papper skriva ”1. Bengt pratade om musikteorin 2. Tova skrev upp en myspaceadress på tavlan, 3. Vi gick hem”. Komiskt så det förslår -här bjuds det på äldre uttryck språkmässigt!
Om det är någom som undrar om det här inläggets titel beror den på att jag i mitt huvud just nu är i full färd med att föreställa mig dominoeffekter av olika slag.
-Avslutning-
.
Adrian