Sparat under: Okategoriserat | Etiketter: 3年b組金八先生, drama, klipp, visual kei
Jag vill inte ha ett sådant där trist (viktigt) inlägg som jag skrev för tio minuter sedan högst upp, så eftersom jag har något jag vill förmedla skriver jag ett till.
Det här är ett klipp från det japanska dramat 3年b組金八先生 (typ, ”klass 3B’s lärare Kinpachi”). Den porträtterar visual kei-fans i ett dåligt ljus, som om de alla är några slags antisociala fangirls. (De flesta visual kei-fans i japan är tjejer, och om ni inte vet det efter allt är musiken i klippet ett exempel på något som skulle kunna vara visual kei). Kul!!!
I sms:et står det ungefär: I morgon är det dagen före det slutgiltiga provet! Vi pluggar tillsammans på kvällen!
Och sedan säger hon: Ljug inte för dig själv.
Sov gott.
Adrian
Sparat under: diskussion | Etiketter: bild, blogg, promenad, selektiv perception, skriva, spegel, sportlov, tolka
-.-
Först av allt, förlåt för att jag skriver ett sånt här inlägg igen!
…
…
Ja, jag är medveten om att fler människor än jag anar läser den här bloggen. Åtminstone sedan några minuter tillbaka. Något jag alltid återkommer till är vikten av tolkningar, selektiv perception och skiftande världsbilder. Med den synen jag har på dessa saker spelar det enligt logiken ingen roll vad jag säger eller skriver. I praktiken är det inte riktigt sant, men jag försöker åtminstone tänka på hur det skulle kunna vara.
Att skriva blogg är ett fegt hopkok av kontrovers, undertryckta åsikter, ilska och en allt starkare motsatt nyfikenhet.
Jag tänker skriva något dumt nu, men hejdar mig, och refererar till Grapes i stället. Om du fortfarande efter alla dessa minuter undrar vad fan jag håller på med, eller vad fan jag är för jävla människa eller något annat som har ordet fan i sig tycker jag att du ska läsa där igen. Det kommer nämligen inte att hjälpa dig alls. (Förresten tänker jag lägga till det här till den texten).
Jag kan aldrig se alla sidor av ett objekt på en gång, hur jag än vrider och vänder. Det är helt omöjligt. Speglar visar bara bilder. Det finns inget som säger att de bilderna stämmer med ”verkligheten”.
Jag är självklart en helt annan människa så fort jag går ut ur det här rummet. Det här rummet med datorn, tangentbordet och det egna utrymmet. Det säger sig självt!! Jag förstår inte hur någon skulle kunna förvänta sig något annat. Jag tror att det som bäst skulle kunna beskriva saken är att jag i bloggen är mina tankar. Simpelt! Egoistiskt.
Jag skulle just nu vilja spamma femtioelva låtar i varje inlägg. Men det måste vara strikt, högst en per dag. Annars kommer chansen vara -100% att någon tar sig tid att lyssna. (Jag vet, -100 går inte).
I kväll tog jag en lång promenad med Fredrik. Den blev faktiskt riktigt lång, först gick vi till centralen för att växla lite euro till sek, och sen gick vi hela vägen tillbaka och fortsatte runt smedsudden.
Jag står precis på tidsgränsen för lagom långt sportlov. En dag till hade varit alldeles för mycket, men det här är bra. Det stämmer inte, att det är på loven allting händer. Allting händer hela tiden.
Adrian
Sparat under: MUSIK | Etiketter: mat, mp3, MUSIK, muskotnöt, potatismos, ramen, The Love from a Dead Orchestra, Versailles
Härmed inviger jag WordPress nya (?) utmärkta mp3-spelare. Den första låten är
Genre: Symfonisk Metal (Speed/Power Metal)
Nu ska det bli mycket musik framöver!

I morgon väntar skola. Lärarna hade nog väldigt roligt på sin lilla kompetensdag.
Just nu är det enda jag kan tänka på faktiskt mat. Jag är fruktansvärt hungrig. Ett besök på Ramen Ki-mama skulle sitta bra nu. Eller? Det var Mathias som sa att meningen med livet var matupplevelser. För fyra år sedan. Jag tror honom.
När jag ändå är inne på ämnet kan jag ju nämna mina förhoppningar om att det serveras potatismos i morgon till lunch. Så att jag äntligen kan få användning av min dyrköpta muskotnöt.
Sparat under: MUSIK | Etiketter: ナイトメア, レゾンデートル, j-rock, music, MUSIK, Nightmare, PV, raison d'être, visual kei
Yomi (Vo), Sakito (Gt), Hitsugi (Gt), Ni~ya (Bs), Ruka (Dr)
-Grymt.
凍った夢と消えゆく涙
Warm me, Warm me, Wrap me
一度全てを忘れたはずなのに
人を愛せない此の身が憎い
どこまで歩いても終わりが見えない
過去の記憶を道連れに
此の身は何色に染まりゆくのだろう
答えを探している
もう戻れない決別の日
深く根ざした傷は消えない
Hide it, Hide it, Hide me
両手に持ちきれないほどの星屑
ひとつ、またひとつ宙に返して
弱くて惨めな自分はあの頃
何も知らずに生きていた
それでもいつでも明日を夢見ては
指折り数えていた
生きる意味など知らないままでいい
いつか笑える日が来るのならば
あの日、アナタの言葉ひとつで
強くなれる気がしたよ
「何も変わらないで 今のままでいい」と
今でも心のどこかに貴方がいるから
迷わずに歩いていける
終わりが見えなくてもいいと思えたよ
旅ゆくエトランジェ 答えは知らなくていい
![Versailles - The Revenant Choir - Cover [no blur] Versailles - The Revenant Choir - Cover [no blur]](http://egastyle.files.wordpress.com/2009/02/the-revenant-choir-front_update_widgetsize04_no_blur.jpg)