Adrian Dolata

Nu är det lov igen.
…
Jag har blåst upp mina åsikter om lovet egentligen. Jag tycker inte att det är en stor sak, men det är bara det att jag är så glad över att få åka till Geilo. Ja, det vet vi alla redan.
Över till min frustration över att inte få se Erika på en hel vecka. (Jag tror att du lider med mig, Alexander).
Över till min frustration över att inte vara påklädd och kunna springa ut i natten och sjunga karaoke jättehögt på Norr Mälarstrand.

---

---

Jag bestämde mig egentligen för att gå och lägga mig snart för många timmar sedan, men irriterande nog blir jag ju piggare och piggare när klockan har passerat halv tolv. Plötsligt får jag en massa energi och känner att mitt rum helt enkelt inte räcker till! Jag måste ha mer plats. Plats att springa på väggarna, krypa ner i springorna i parketten, spela musik på 120dB och stapla småkatter i högar på skrivbordet.
Min hårfärgning blev misslyckad (nej, jag berättar inte hur); Jag kommer att färga det svart i morgon igen helt enkelt. (…) Jag får vänta ett tag till med att byta hårfärg. Äh nu får jag den där känslan igen. ”Det är bara slöseri med tid, att försöka vara snygg i Sverige”. BORT!
…Nu är det dags att posta det här inlägget, klockan är 2348.
Sov gott, människor (ni inga).

Adrian