Adrian Dolata

I dag skriver jag två separata inlägg då de senaste dagarnas händelser förtjänar att beskrivas på det sättet. Glöm alltså inte, om ni inte vill, att läsa min halvdana resencion av konserten. Det var en bra konsert, trots det jag sagt.
I alla fall börjar jag med att berätta att jag efter den nämnda tillställningen hade slitit ut min röst så totalt att jag inte kunde sjunga ett pip. Konstigt, tänkte jag; Jag brukar ju kunna skrika hur mycket som helst utan problem (det handlar om att skrika rätt). Det visade sig vara en förkylning. Under fredagens körlektion satt jag helt tyst (ovanligt… Ovanligt…) Helgen ägnades åt att försöka bli av med förkylningen, läsa samhällskunskap, franska, engelska, svenska och matte samt spela Crysis. Jag har flera gånger försökt intala mig själv och alla andra att jag inte är någon datanörd och så, det är jag ju inte, men när min gamla PC kan köra Crysis på ”High” i 1280 x 1024 blir man ju glad. Det är världens snyggaste spel.

Denna måndag gick jag till skolan trots att jag var ganska sjuk. Jag vet inte om det var ett misstag eller inte. Dock hände roliga saker!!! När jag gick nerför trappan mot våra skåp, samtalandes om samhällskunskapen utspelar sig följande scen:
Adrian: ”Du vet att vi inte har någon samhällskunskap på fredag, va”?
Tova: ”Va”?
Adrian: Jo, det är så att”… *Erika dyker upp mitt framför Adrian vid foten av trappan, hon ler mot honom och passerar*
”Jo, att”… …. *LÅNG PAUS, Adrian inser att han plötsligt inte alls vet vad han skulle säga eller vad det var de pratade om* ”Jag kom av mig”. *Begraver ansiktet i händerna och rodnar inombords. Tova utbrister i skratt*

Varför, kan jag bara fråga? Jag tappade bort mig helt, verkligen! Orden föll ur min mun ned på golvet och ut ur sikte. Typ tre minuter senare kommer jag på att vi har svenska i stället för samhällskunskap på fredag och att det var det jag tänkte säga. Värsta klyschan, alltså. Jag trodde inte att något i den stilen var möjligt, speciellt inte för mig!!
Roligt, roligt.
Nu sitter jag här och snörvlar och längtar bara efter att få gå och lägga mig. Vet ni vad det värsta är för mig just nu? Att inte kunna använda min röst. Det gör mig deprimerad som bara den. Jag går ju runt och sjunger femton timmar om dygnet, om förmågan plötsligt tas i från mig förlorar jag kontrollen! Precis som jag gjorde tidigare idag. Därför sjunger jag i alla fall. Och det låter för jävligt!!

Adrian