Adrian Dolata

Jag har ont i huvudet. Det är inget speciellt med det, men jag tror att vi alla kan vara överens om att det inte är så tilltalande. Jag har huvudet fullt av glaciärer, det är antagligen därför. Glaciärer som i detta fall är skrapade från geografiboken. De har bara lagt sig till rätta, problemet är bara att de, som alla glaciärer, långsamt glider framåt och eroderar huvudet. Jag är irriterad på all geografi, som ni kanske förstår. Jag har lärt mig en del. Nu följer en medvetenhet om att jag inte skrivit i bloggen tidigare i dag.

Det enda intressanta jag gjort i dag annars, vilket tog upp hela första hälften av dan, är varit på Zkills med Fredrik. Jag vet, det är pinsamt, jag vill inte vara en nörd på det sättet och göra sådana saker men i bland kan man väl. Spelade Crysis, som är det snyggaste spelet på denna jord. När vi efter två timmar kom ut i friska luften igen var vi hungriga, så vi gick och åt kebab. Jag märker att jag börjar bli mer och mer medveten om vad jag stoppar i munnen. Det är bra, men det får inte gå till överdrift, (som med alla tjejer som springer runt och skriker om att de kommer att bli feta hit och dit bara för att de ätit en liten kaka).
Efter att jag kommit hem satte jag mig alltså ner och läste geografi ett tag. Jag känner mig dock inte nöjd för kvällen än, så jag måste ta en andra dust om en stund. Jag har äntligen gått igenom det jobbiga slutet på ”Besaid Island” (piano), som jag dragit mig för länge. Jag kan nu också spela de första takterna i ”Nightmare of a Cave” bra med båda händer.

---

---

Just nu skulle jag vilja sitta ensam ute på ett enormt fält mitt i sommaren; En varm, snäll, men ändå allvarlig natt med en vacker, mjuk fullmåne. Det skulle blåsa ganska mycket, men inte storma, och jag skulle se vinden röra sig över de långa, ovårdade grässtråna. Fältet skulle vara så stort att du inte ser andra landskap ta vid åt något håll [tänk Windows XP-fältet fast med vilt gräs och på natten]. Jag skulle kunna känna min egen närvaro alldeles tydligt som en röd tråd i tillvaron. Jag skulle falla ner i gräset och bara ligga där i sommarnatten.
…Det var dagens längtan. Orka sitta här.

Jag undrar om jag inte ska gå och lägga mig. Huvudvärken tilltar. Inte ens soundtracket till ”Spirited Away” kan lugna alla glaciärerna. En ännu bättre metafor för huvudvärken är faktiskt vind som blåser torr ökensand och eroderar hela landskapet långsamt. De exogena processerna har kommit in i mitt liv…

En sista sak… Jag har hittat och laddat ner fortsättningen på världens bästa anime, ”Honey & Clover”. Mer om det senare.

Adrian