Adrian Dolata

Jag snuddar vid tunga ögonlock
och ser en pastellfärgad framtid
med en grimas följer jag symbolerna som spritts där

säg, vad var det vi letade efter nu igen?
Exakt när var de där dagarna
då vi brukade trotsa allt för att hitta varandra?
Där det viskande solljuset föll genom träden

I morse, mina vänner och fiender, var himlen otroligt vacker. Jag slogs av häpnad då jag gick ut på gatan, och var bara tvungen att stå still och se ut över riddarfjärden en stund, oberörd av att jag var sen. Vädret de senaste dagarna har varit underligt. Antingen har det regnat på morgonen och därefter bytt till strålande solsken, eller tvärt om. Det brukar växla så där vid tio-tiden. I dag var det ännu underligare; På morgonen var det vackert, i mitten av den första lektionen byttes den blåa himlen ut mot ett grått molntäcke över några sekunder. Sedan, vid ett, återgick vädret helt till det underbara som hade varat tidigare samma dag.
Nu väntar en långhelg, som redan tidigare sagt. Jag ska bara fokusera på att slappna av nu i några timmar, så att jag klarar av det jag borde göra redan i kväll.

Adrian