![Versailles - The Revenant Choir - Cover [no blur]](http://egastyle.files.wordpress.com/2009/02/the-revenant-choir-front_update_widgetsize04_no_blur.jpg "Versailles - The Revenant Choir - Cover [no blur]")
Vad befinner jag mig egentligen i för tillstånd just nu? Allting är fortfarande kaos, det är säkert, men vilken sinnesstämning befinner sig kaoset inuti? Jag skulle inte säga att jag är särskilt glad just nu, men inte heller deprimerad. Ett mellanting mellan de två alltså, men inte den vanliga ”helt ok”-medelkänslan (det är därför jag försöker skriva det här), det är något annat. Jag har svårt med att bestämma mig om jag ska följa upp saker eller om jag ska avsluta dem där de är nu. Jag har svårt för att bara lämna dem i ett tillstånd av avvaktande rörelser. Varför skriver jag det här? Just nu vet jag inte alls. Det här är ett sånt där ”sent på kvällen-inlägg” som inte så många läser eller bryr sig om att försöka förstå. I morgon när de första besökarna tittar in har det här redan maskerats bakom nyare, mer konkreta inlägg.
Jag har för tillfället bra överblick över situationen jag befinner mig i, även om jag inte riktigt vet vad jag ska känna om den. Då det viskas i mitt huvud om Erika, till exempel
”till exempel”… Jag är verkligen en idiot.
har jag fullständigt klart för mig att jag vet var jag står, och att jag inte är en människa i stånd att påbörja eller genomlida stora depressioner eller tider av mental instabilitet på grund av något som skulle kunna hända som en följd av mina handlingar i nuläget. Därför tror jag att jag kan ta några steg till. Det finns hårfina gränser både här och där att överstiga eller inte överstiga, men jag bryr mig inte om dem; Jag behöver dem inte.
Denna kväll hade jag gett mig en ursäkt att inte ta upp mitt arbete med geografin. Det är fredag, du är trött och behöver vila dig. Du kan ta det lugnt. Du borde jobba med det här i stället. Ursäkta?! Vad menas? Jag är verkligen en idiot^2.
Ett inåtvänt tyst raseriutbrott följer
Jag läser geografi i en timme och en kvart.
När jag bara packar min stora portfölj och ger mig i väg, med fuktigt hår och ett ansikte som inte säger någonting infinner sig en känsla av lättnad. Alla människorna omkring mig tittar åt ett annat håll då jag går förbi. Inte ens det skarpa ljudet av väskan som släpar mot asfalten reagerar de på. Jag ser tydliga skepnader bakom mig, vinkar åt dem med ett leende i ena mungipan och känner mig ännu säkrare på vad de tycker om mig. Fem raska steg och jag är helt separerad från dem. När dörrarna stängs bakom mig brister jag i gråt.
Adrian
Sparat under: LIVE/KONSERTER, MUSIK | Etiketter: An Cafe, blanda spår, Dir en grey, Girugämesh, konsert, plektrum
Jag har precis upptäckt att det är väldigt användbart med ”blanda spår”-funktionen i iTunes. Musiken strömmar helt enkelt ur datorn hela kvällen om jag inte stänger av. Endast spår ur mappen ”japanskt”, så klart.
Nästa vecka kommer faktiskt nästa japanska band till Stockholm. På torsdag ska jag på konsert tillsammans med Alef och se numetal-bandet Girugamesh. Jag har inte lyssnat särskilt mycket på dem, de är helt okej inget annat, men det är säkert roligt att se dem live ändå. Bandets ”grej” är att de alltid klär sig i svart kostym och svart skjorta. De spelar på Fryshuset, precis som alla andra japanska artister gjort hittills. Har inte så mycket pengar just nu, men skulle vilja ha en av deras affischer i min samling. Det är roligt att så många kommer just nu. Både Dir en grey och Moi dix Mois var ju underbara. Den 16:e Mars kommer oshare kei-bandet An Cafe (Antic Cafe) hit. De är ett jättebra band! Studsig, mestadels glad pop/rock. Deras nya singeo ”Ryuusei Rocket” är speciellt bra.
Har jag förresten visat er bilderna från Dir en grey-konserten på arenan? De är riktigt dåliga, tagna med mobilkamera (det var fotoförbud), men de är. På den ena kan man se sångaren Kyo. Och plektrumet! Jag fick tag i ett Dir en grey-plektrum! Gitarristen Kaoru slängde det i huvudet på mig. Han har gjort små repor i det med någonting.
Det är bara trevliga minnen. Dessutom ser man så mycket roliga människor på alla de här konserterna. Jag menar, udda stilar som man nästan inte trodde fanns i Sverige, eller som man i alla fall aldrig sett.
Visual Kei, till exempel, eller bara japansk rock/pop/indie i största allmänhet, betraktas ju fortfarande som väldigt konstig och främmande. Anledningen till att jag inte lyssnar på Mix Megapol eller vad nu alla de där grejerna heter (de är ju ändå i princip samma) är att allting som spelas låter lika tråkigt, monotont och nästan likadant. Topplistorna i västvärlden består av den mest ointressanta musik som finns. Jag antar att detta faktum grundar sig långt tillbaka på den tiden då den amerikanska kulturen sköljde över halva världen som en tsunamivåg. Hälften av all originell musik som fanns i alla andra länder sedan tidigare drunknade tyvärr i denna våg. Jag tror säkert att merparten av all musik i största allmänhet skulle vara mycket mer intressant om inte detta ägt rum.
Men jag är nöjd. Jag badar upp till öronen i musik, så mycket jag någonsin kommer att kunna begära. Det ultimata är väl att det till slut förhoppningsvis kommer att finnas någon som lyssnar på min musik (jag snackar långsiktigt, 6-7 år+).
[För en gångs skull har jag ingen bra avslutning på det hela.]
Adrian
Sparat under: filosofi/dikter, love planet five | Etiketter: himmel, pastell
Jag snuddar vid tunga ögonlock
och ser en pastellfärgad framtid
med en grimas följer jag symbolerna som spritts där
säg, vad var det vi letade efter nu igen?
Exakt när var de där dagarna
då vi brukade trotsa allt för att hitta varandra?
Där det viskande solljuset föll genom träden
I morse, mina vänner och fiender, var himlen otroligt vacker. Jag slogs av häpnad då jag gick ut på gatan, och var bara tvungen att stå still och se ut över riddarfjärden en stund, oberörd av att jag var sen. Vädret de senaste dagarna har varit underligt. Antingen har det regnat på morgonen och därefter bytt till strålande solsken, eller tvärt om. Det brukar växla så där vid tio-tiden. I dag var det ännu underligare; På morgonen var det vackert, i mitten av den första lektionen byttes den blåa himlen ut mot ett grått molntäcke över några sekunder. Sedan, vid ett, återgick vädret helt till det underbara som hade varat tidigare samma dag.
Nu väntar en långhelg, som redan tidigare sagt. Jag ska bara fokusera på att slappna av nu i några timmar, så att jag klarar av det jag borde göra redan i kväll.
Adrian
