Adrian Dolata

I bland gräver jag ner mig i mina minnen från Japanresan. Det är snart ett år sedan. När jag säger gräver ner mig menar jag det verkligen. Det börjar bara som en liten tanke på något speciellt, men efter några minuter sitter jag där och försöker hålla mig från att börja grina. Det är som en dröm som glömts bort, som drömmar gör precis när man vaknat, bara rinner bort, men som börjar komma tillbaka, bit för bit. De bildar ett minnespussel som är svårt att slita sig i från när man väl kommit in i det. De här momenten kommer allt oftare, nu cirka en gång varannan vecka. Jag skulle utan tvekan ge allt bara för att få stå i den här bilden igen, just nu. (Tagen av mig)…

---

---

Och i den här bilden är jag med också. Ser verkligen konstig ut, men det spelar ingen roll. De där dagarna var helt enkelt de lyckligaste i hela mitt liv. Några perfekta sekunder som jag sparat i fickan.

Adrian