Adrian Dolata

Det är nog dags för en jämförelse av gammalt och nytt. I början av ett år faller det sig speciellt naturligt att ta sig en funderare över saker och ting. Jag vet redan nu att mycket kommer att förändras det här året, som de flesta andra år. 2008.
Smaken av det här året är ganska salt till en början. Det ska bli intressant att känna hur den utvecklas.

2007. Jag har varit i Japan. Jag har bytt stil tre gånger. Jag har börjat lyssna på allvar på japansk musik. Jag har blivit av med min gamla klass, och den sista jobbiga perioden tillsammans med den. Jag har tagit steget in i en ny hierarki. Jag har uppnått djupare förståelse för mig själv. Jag har blivit klokare. Jag har lyckats med många saker. Men jag har också misslyckats, med något jag pratar om frekvent. Jag har upplevt ett totalt misslyckande med att göra de saker jag borde göra.

2008. Jag måste förstå att det inte hjälper särskilt mycket att grubbla över framtiden. Jag har insett det. Jag har accepterat det. Men jag har inte förstått det. Det är det enda jag behöver göra. Då kommer allting att lösa sig på bästa möjliga sätt. Det, och uppsamlande av mer erfarenhet. Bli mer självständig. Bli mer kritisk, och paradoxalt nog, mer öppen. Annars mister jag den där balansen. Plötsligt får han lust att ge en dum förklaring till det jag just sagt. Om jag blir både mer öppen och mer kritisk, ökar på lika mycket av båda, slutar det då inte med att jag har lika mycket av båda i alla fall? Nej, inte i praktiken. Och de två är inte motsatser. Samtidigt, ponera att du ökar faktor x inom dig från 100 till 150 och gör samma sak med faktor y. Även om du fortfarande har lika mycket av de båda, utgår du plötsligt från 150, eller hur? Nåja. I all meningslöshet, tänkte han för sig själv.

---

---

År 2008 har jag flera saker vars delar måste avslutas. Steg ett i den stora helheten av tio måste läggas bakom mig, annars kommer jag inte vidare. Dock har jag väldigt få saker jag vill avsluta helt. — Musikaliskt sett har detta varit det stora Nightmare, Moi dix Mois och OLIVIA-året. Undrar vilka artister som speciellt kommer att sätta sin prägel på detta år?

---

Nu har jag resonerat i det stora sammanhanget. Då jag går ner på de mindre planen blir det självklart färre ting att skriva om, men icke desto mindre existerar en del. Saker som att jag såg ”Eastern Promises” i dag, och att den var en av de obehagligaste filmerna jag sett på länge. Våld ur ett ultrarealistiskt perspektiv kommer alltid att vara obehagligt för mig, speciellt när det är så rått som det jag såg i dag. Men skådespelarna var underbara… Filmen blir ännu obehagligare av att det sitter människor bredvid mig och slafsar i sig popcorn och läsk mitt under de blodigaste hemskaste scenerna. Obscena jävla äckliga slemkrypare. Hur i helvete har vårt samhälle kunnat degenerera till den här lilla tvådimensionella förruttnelsen? Hur kan du sitta och äta medan en människa får huvudet avskuret med en rakkniv i närbild? Ja, det kanske är naturligt för dig. Men jag får inte bort känslan av att du är en blaserad pervers människa. Ledsen, där har jag en brist. Det är något jag inte har förmåga att acceptera.

Annars, mina vänner, har jag inte skrivit på några dagar då de har förflutit på samma sätt som den första januari, med små marginaler. Jag märker att fler börjar titta in här igen. Har ni kommit hem från era resor, äventyr, pilgrimsfärder, hallucinationer och drogfester? Jag hoppas det. Och han hoppas att ni har någon energi kvar för 2008 att suga i sig genom er hud. Jag hoppas att det börjar regna katter i år.

Adrian