Adrian Dolata

År 2008 inleds med en bra dag. Bra för själen och psyket.

Jag lyckades somna mycket sent [eller tidigt] i går, kvart över fem på morgonen. Inte bra? Efter nyårsfyrverkerierna såg jag Rush Hour, av någon anledning, den var väldigt rolig. Sen satt jag uppe tills det blev tidig morgon. Jag uppdaterade mest min hemsida lite. Och såg en dålig film, jag säger inte vilken.

Idag har jag som sagt gjort saker som är bra för medvetandet. Läst Kafka på stranden av Haruki Murakami, läst japanska, läst i mitt huvud, läst One Piece. Läst korvarna på tallriken. Jag börjar med att förklara den första förteelsen. Kafka på stranden är en fantastisk bok. Tack Alef, för att jag fick låna den. Den utspelar sig inte bara i Japan, min favoritplats också i böcker, den berättar också om en resa (en liknande som jag skulle vilja uppleva), möten med konstiga människor med personligheter som för tankarna till det jag funderat över det senaste året, och om en man som kan tala med katter. Boken berör faktiskt någonting så otroligt som mer än hälften av alla de inre diskussioner jag haft i mitt huvud på senare tid. Det är fantastiskt.
Dessutom handlar boken till stor del om katter. Jag älskar katter, de är världens bästa djur. Katt är det överlägset bästa svenska ordet- jag har nog använt det mest av alla ord förutom ”och” och ”men” och alla sådana vanliga ord. Katt är inte lika tillfredställande på japanska; Neko 「猫」; Men på svenska finns det inget bättre, eller hur?

Jag har läst japanska. Ack ja, detta eviga tjat om japanskan hit och dit! Mums! Inte nog med att jag börjar känna mig helt säker på grade 9 nu, jag har dessutom lärt mig 40 glosor den senaste timmen. Får helt säkert alla rätt utan att tänka på grade 9-testet nu. Fast jag tänker inte börja med grade 8 förrän jag har 100% på grade 9 (jag har inte sagt det förut, men jag hatar att göra saker halvt, det blir liksom allt eller inget).

---

Jag har också funderat över olika saker. Olika viktiga saker, så viktiga att de kan förändra stora delar av allting framöver.
Det rör utbytesåret i Japan. Har jag talat om det tidigare? För ett år sedan, ungefär, var jag väldigt inne på att åka till japan ett år som utbytesstudent ett år från slutet av augusti 2009. Jag ver ett tag helt säker på att det var det bästa, men sedan fick jag reda på att jag i så fall skulle bli tvungen att gå om ett år (tvåan) i gymnasiet efter hemkomsten. Jag lade planerna på is. Men plötsligt i dag tog min mamma oväntat upp ämnet. Jag har börjat fundera igen. YFU (den organisation jag ville åka med förut) har som krav att man måste vara född tidigast 1992 för att åka med dem, vet inte varför, så det kan inte bli med dem. Men min pappa har pratat med en vän om att göra samma sak med den internationella organisationen Rotary. Vännen i fråga har en son som åkt på detta utbytesår i Japan.
Denna organisation är trettiotusen kronor billigare i sitt pris än YFU. Det man betalar för året är ca 40.000, minus alla fickpengar. Det är väldigt billigt för ett år.
Anledningen till att jag överhuvud taget begrundar detta är att det är ännu en väg in i det japanska samhället, under billigare och öppnare förhållanden. Eftersom man bor hos en värdfamilj kommer man helt säkert få det mycket lättare med att hitta vänner och vänja sig vid allting än om man dimper ner helt ensam utan något att hålla fast sig vid. Sedan när man åker hem har man kontakter som man kan lita på då man kommer tillbaka. Jag vet inte, detta är bara spekulationer. Jag vet i alla fall att möjligheten finns där för mig om jag vill det, det senaste datumet för ansökan till år 2009 är den 15 oktober i år. Jag har gott om tid.

---

---

Jag skulle vilja ändra stil lite… Just nu längtar jag verkligen efter ljusa, gulliga klänningar, söta gosedjur och gulliga hårspännen. Jag brukar ju ”byta stil” en gång i halvåret så där- trots att jag har med mig alltihop i ryggsäcken och kan ta fram det jag vill. Jag skulle vilja se mer ut som gamla Mana just nu.. Eller rättare sagt, det är olika varenda dag. Det beror helt på hur jag känner mig. Jag antar att det yttre speglar det inre. -a bit-. Jag skulle vilja ha långt mjukt hår som jag kan våffla och lägga det så att det ligger ner över ena axeln. Jag vill ha ett litet glittrande hårspänne med en fjäril, en nalle eller ett hjärta.
Jag antar att det just nu nästan är som om jag skulle vilja byta kön. Haha, det är en märklig känsla, i alla fall för mig. Jag har den då och då.
Eller, jag vet inte hur mycket det har med kön att göra egentligen. Jag tror ju inte så mycket på den här ”kön”-definitionen i största allmänhet. Min kropp är bestämd, den kan jag och tänker jag inte göra någonting åt, men psykiskt är jag ovillig att definera mig själv som det ena eller det andra. Åter igen, det handlar inte om definition för mig över huvud taget. Om jag en dag vaknar upp och känner mig som en ”tjej”-(inom citationstecken betyder att jag använder allmänhetens definitioner), kommer jag att vara det.
[''''Jag känner återigen ilska över vårt samhälle. Men jag ska inte börja tjata.'''']

Just nu har jag faktiskt en känsla av frihet. Det handlar om psykisk frihet. Det känns som om jag har mer av den än någonsin förut.
…Det är bara så skönt att jag får tänka.

Adrian