![Versailles - The Revenant Choir - Cover [no blur]](http://egastyle.files.wordpress.com/2009/02/the-revenant-choir-front_update_widgetsize04_no_blur.jpg "Versailles - The Revenant Choir - Cover [no blur]")
Sparat under: Okategoriserat
2007.12.31.
Jag lyckades. Min provisoriska websida ligger nu uppe och jag blev klar med musiken.
Skynda er att ladda ner den.
—klicka här
—
Själv är jag ganska nöjd med den. Jag har i alla fall lyckats med början till att etablera min nya musik-image. Jag vill ha bort ryktena om den där lättsamma electronican på myspace.com/irrelephantband.
Säg för tusan vad ni tycker.. Men var ganska snälla annars börjar jag gråta. Skriv här i bloggen-
(hoppas att det är någon som vill)…
Jag ska ut och bulba fyrverkerier snart, så
GOTT NYTT ÅR, ALLIHOPA!!!
Vi hörs igen 2008.
Adrian
Sparat under: Okategoriserat
Nu har Alef och jag varit på Granholmen två nätter. Jag är hemma i stan igen.
Så här ligger det till med hur det är där ute:
Inuti huset är det 8 grader kallare än utomhus. Man vistas i ett eller två rum vilka värms upp med element, varmluftsfläktar och kroppar. Vi var uppe på övervåningen i sovrummet nästan hela tiden, i den varma sängen. Från den sköttes ruljansen, då vi hade tv-kontrollen mellan oss. Japp: Jag har under dessa två dagar sett på tv mer än jag vanligtvis brukar göra under ett helt år. Vi tog emot det som bjöds, vilket ville säga ”the Postman never rings Twice”, ”Den sanna historien om Marie Antoinette”, och nån till film jag inte kommer ihåg. Sedan har vi pluggat japanska så att huvudena brunnit mer än vanligt.
Pratat har vi också, om ett och annat. Man kan liksom bara göra det på riktigt när man är ensamma så där. Vi var faktiskt de enda på hela ön.
Jag blir mer och mer skeptisk till tanken på att återvända till skolan och min nya klass om en vecka. Jag vill att vårterminen ska gå lika snabbt som höstterminen. Det kommer den inte att göra, det gör den aldrig.
Men jag har så många mål att uppfylla. Det viktigaste nu är japanskan. Det är helt enkelt så, det är livsviktigt att jag kan japanska i slutet av gymnasiet. Det är klart att jag kommer att lyckas, men det är svårt att lära sig ett språk. Min kropp och hjärna vägrar att ta in faktumet att jag måste göra det. Men jag lyckas aldrig under terminerna, att lägga ner mer så mycket tid jag borde på det. Jag vill bli tvingad! Tvingad på samma sätt som med alla andra skolämnen.
När jag sitter där på flygplanet och ser tillbaka på allt som tidigare hänt mig kommer jag att få min belöning. När jag sitter i den lilla trånga lägenheten. När jag står ute i Shibuya åter igen. Jag vill inget annat än planera detta. Men planeringar lyckas inte. Det har de aldrig gjort. Planeringen om att lära sig fyra kanji om dagen. Planeringen om pengainsamlingen. Planeringen om planeringar. Och; det jag fruktar mest av allt- the planering of planeringar. Ingenting blir som man vill, men det blir alltid, och det ska vi vara tacksamma för.
Befria mig från all den här skiten.
Jag har nått ett stadium av existens där jag inte längre behöver oroa mig för att försvara mig. Jag har avväpnat mina fiender, alla andra som existerar runt mig. Avväpningen är en process som inleds från den första sekunden. Den tar oftast ingen lång tid. Nu har jag i alla fall nått ett stadium av total avväpning, förutom de undantag som inte kan avvärjas. Det är undantagen som gör livet i de flesta fall.
Det här är självklart inget som endast är tillägnat mig. Nej, jag är inte speciell i någon synpunkt. Möjligen formulerar jag mig på ett sätt som gör att färre förstår, men den här processen finns hos alla. Jag tänker inte ens säga att ”den gör det enligt min åsikt”. Jag är trött på det. Det är nämligen en ursäkt och jag vill inte ursäkta mig till höger och vänster. Detta gör att fler vågar ifrågasätta mina åsikter, men att ifrågasätta åsikter som om de vore fakta är att begå misstag.
I går hände något märkligt. På kvällen klockan kvart över ett ringde en tjej någonstans ifrån och undrade om jag kunde lägga röst till någon låt hon hade gjort. Om denna flickan läser detta: Ursäkta att jag lät jättesur (typ), men när en total främling ringer kvart över ett en söndag kväll och frågar om man är vegetarian är det enda man kan tänka på 1: Vem fan är det här och 2. Hur i HELVETE fick hon tag i mitt mobilnummer?. Jag blev rätt skraj, faktiskt på grund av ovana vid sådana situationer. Det märkligaste är att jag fortfarande inte har en aning om vem hon är. Hon skulle maila låten till mig, men det har hon inte gjort. Jag gav henne en av mina spam-mailadresser. Och: Hur, fick hon nys om mig? Jag har en trist myspace med dåliga låtar, det är allt.
Jag tänker vara klar med den nya musiken i morgon. Men jag har inte haft bra tillfällen att spela in rösten, (eftersom jag inte har tillgång till en riktig studio måste det helt enkelt vara tyst i lägenheten, och när det väl är det blir jag inte nöjd med vad jag åstadkommer. Jag utgick inte i från sången när jag gjorde låtarna, det är något som märks. Men låtarna i sig är det inget fel på, de är jag ganska nöjd med faktiskt. Jag ska släppa dem innan det blir 2008… De kan bli klara i morgon. Och glöm inte, snälla ni, att jag tänker göra Beyond the Gate sen. Glöm inte det. Det ska bli sjukt grymt.
Nu är det faktiskt nyårsafton. klockan är 0022. Jag stör mig på att jag alltid misslyckas med att skriva mitt inlägg innan klockan tolv… Det blir ju postat den 31:a nu.
Dåså, gott nytt nyårsafton. Jag vill tacka för de fina kommentarerna jag fick i det förra inlägget, det är alltid roligt när nya människor har någonting att säga om min blogg. Hitsen är nästan obefintliga nu, men vem bryr sig. Inte jag nä.
Jag vill bara bli befriad. Befriad från den gamla smutsen, in i det nya året. Befriad från de pixliga människorna där ute på gatan.
Adrian
Sparat under: Okategoriserat
Jag undrar om det finns en ism som heter normalism (nej, jag tänker inte ta reda på det).
Nu till någonting helt annat. Idag lekte jag med Fredrik. Det var kul. Vi lirade Guitar Hero och såg Hannibal Rising. Den var ok.
Jag är medveten om att jag har mycket få läsare i bloggen just nu.. Men jag vet orsakerna. Jag skriver för ointressanta inlägg (det blir bäst när jag grävt ner mig i något specifikt ämne), det är jul/nyår och folk har viktigare saker att tänka på, och ja… Ja.
Det här med Facebook, alltså. Jag tycker inte alls om Facebook. De snor mina upphovsrättigheter! Och! De har en ruggigt ful kaotisk design. Det är en utopi där alla är snälla vänner. Man får det bokstavligt uppkört i ansiktet, ett meddelande om att Du Har 137 Vänner. Men är det så? Det är lätt att få ett uppsving när man ser siffrorna! Jag försöker hålla mig borta från det. Det enda som bokstavligen tvingar mig att äga medlemskap där är att det är ett så bra sätt att kontakta människor, då alla har det, (förutom Alef).
Äh, vem bryr sig. Det finns där, och jag är neutral.
Fast EN sak är rolig, och det är att jag är 1:a i applikationen Trend Setter. Jag är mest fashionable av alla (vänkretsen). Inte för att jag bryr mig, orka rulla runt i den svenska modevärlden. Men ändå, det är kul…
Jag hoppas att jag och Alef kommer ut till Granholmen i morgon, det är något jag verkligen behöver just nu. Jag kände bokstavligen hur alla muskler i hela kroppen expanderade efter att ha tagit några andetag utomhus i dag. Det där lät lite äckligt.
Jag är ju frisk nu kan man säga, men har fortfarande så mycket snuva kvar att jag nästan inte kan sjunga. –vidare till att> Just jullovet av alla lov rinner verkligen iväg snabbt. Vi börjar ju redan den 8:e Januari.
Coch, jag skriver bara om samma saker varenda dag, nästan. När skolan börjar igen får jag i alla fall lite fler människor att skriva om. Samtidigt har jag nog blivit för fixerad vid antalet hits, det är ju inte det som är meningen. Meningen är att jag ska få skriva av mig om mitt jävla liv, som går så fram<–ej grammatiskt fel enligt Adrian
Här ska ni få höra: Basabasakedtdti, kedtdtitscheppesebedibidiba besebe dzjam tzschikkedzz. Det är en gammal låttext. Just nu en godnattvisa för detta inlägg.
Adrian
Sparat under: Okategoriserat
Nu är glada julen slut, slut, slut. Och det är ganska skönt!
Det innebär slutet på min period av innesittande. Jag har inte varit ute sedan den 22:a, mest för att jag fick influensa.
Jag tänker inte som många andra prata om julklappar i det första riktiga inlägget efter julen. Jag är nöjd, men känner mig så fruktansvärt bortskämd att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det finns så mycket skit i världen där alla dessa julklappspengar verkligen behövs… Men som sagt, jag är nöjd och det tänker jag fortsätta vara.
Det jag är mest lycklig över är faktiskt att jag kommit i gång med japanskan igen. Tro det eller ej, det är faktiskt så att mitt liv inte kommer att fungera om jag inte kan japanska efter gymnasiet. Jag fasar vid blotta tanken på att jag inte skulle lyckas, jag upptäcker mer och mer vilket enormt språk det är, samtidigt som jag gör stora framsteg. Jag behöver ändå Alef för att kunna studera idealt, det är helt klart.
Därför ska vi åka ut till Granholmen någon dag nu i veckoslutet. Har jag berättat om Granholmen? Det är min familjs sommarställe som ligger i Stockholms skärgård mellan Stockholm och Vaxholm. Det tar 40 minuter att komma dit med båt. Det är där Alef och jag brukar studera oss sönder och samman i några veckor under sommaren. All min kunskap ligger liksom koncentrerad i de där veckorna över två sommarlov (vid detta laget kan man börja fundera över att jag kan mer japanska än franska).
I alla fall, det är jättemysigt, jättemörkt, och jättekallt. Jättehärligt. Man köper lite mat med sig, gör upp en eld i kaminen och lyssnar på lite musik. Bara att få röra på sig och andas frisk luft ska bli en välsignelse, jag har ju suttit stilla så länge nu. Känner att jag blir svagare, får börja träna lite oftare igen.
Jag hade faktiskt planerat att vara färdig med min singel vid det här laget, men jag fick så klart influensa! Jag kan absolut inte göra rösten nu, varken sång eller tal. Det får helt enkelt vänta tills den sista snuvan har försvunnit. Eller vadå: Hördi, jag dåter gadska kodstigt i ded här dåten bed det är dugnt ba..
I morgon vankas det Fredrik, tror jag. Om han är ledig.
OCH! 1. Jag har kollat på den första och den andra Sagan om Ringen-filmen. Härligt härligt!
2. Jag känner verkligen att jag borde inviga det nya året med att byta utseende och header på bloggen. Det börjar bli trist att se samma bild nu.. Tycker ni inte?
Jag hoppas att ni alla haft en trevlig jul, och inte festat för mycket och supit ned er.
till sist grattis till Erika, som fyller år i dag… God Natt.
Adrian
Sparat under: Okategoriserat
Jag är så klart fortfarande sjuk.
Men det är julafton, och det är mysigt.
Jag önskar tills vidare Er alla en riktigt God Jul.
Sparat under: Okategoriserat
har fyllt de senaste dagarna med julstök, matinköp och städning…
Och nu är jag jättejobbig i halsen. FAN! Jag VILL INTE bli förkyld till jul!
Egentligen har jag en del att skriva om (tror jag) men jag orkar inte nu, det är bäst att jag sover bort det…
Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på duvan… Jag tänker gå och titta efter den i morgon.
Jag hoppas på att skriva lite mer då också, det har blivit lite spartanskt med det.
God natt
Adrian
Sparat under: Okategoriserat
Nu är det jullov.
Och jag började gråta när jag såg en duva som haltade.
Jag blev jätteledsen.. Kunde inte sluta tänka på den
Den kunde inte flyga heller, bara fort halta i väg om man kom nära…
En liten, ensam, ledsen och trött duva
vad ska man ta sig till
god natt
Om kärlek.
Jag vet bara inte om jag orkar.
Om jag vill försöka, ta itu med mina känslor. Jag känner väldigt mycket, för att vara ärlig, men jag vet bara inte… Om jag ska göra något. I bland känns det som om jag är nöjd med att bara vara passiv och betrakta, röra med ögonen, men ofta känner jag också att jag vill komma närmre henne.
Jo, det är en hon, även om mitt huvud är så fullt av androgyna killar att mina könsgränser håller på att suddas ut och försvinna.
Hon. Jag får samla energi över jullovet.
Jag har blivit bedd att förklara mig om mina uttalanden om att ”inte låta människor lära känna mig” (vilket dock inte har särskilt mycket med det övre att göra). Jag tänker skriva något här också: Det innebär att jag inte vill ha alla människor nära inpå mig. Jag vill behålla ett avstånd och därmed kontrollen. Detta innebär inte att jag aktivt kommer att distansera mig, absolut inte.
Jag vet att det inte behövs mer prat om allt det som susat genom de senaste tre inläggen, men i dag märkte jag ytterligare ett sådant där hån bakom ryggen på någon bara för att få sig ett garv och acceptans av sina vänner. I detta fall var dessa vänner jag och en annan tjej, och jag är inte mottaglig för den sortens parasitism. Därför skapades bara en pinsam tystnad då hon sagt det hon sade, jag såg på henne och in i hennes ögon och det verkade som om hon tappat kontrollen. -Nog om det nu, men jag blir bara så sorgsen.
I morgon är det äntligen avslutning klockan ett. Ida vill att vi ska komma i party/festkläder, men eftersom jag inte är en festmänniska känns förslaget ganska löjligt. Jag klär upp mig om jag har lust, men inte till en… *censur*. Alla andra får gärna göra det om de tycker det är kul, de ser säkert fina ut. Det är tydligen fest i morgon kväll lite här och var också. Fester jag inte går på. Jag tycker att jullovet ska invigas med en kväll i soffan, inte med en fest. Jullovet är för mig i allmänhet det lugnaste, slappaste lovet. Men jag har ju mycket att göra.
Dags att knyta ihop slutet med inledningen.
Mycket handlar om att vara ärlig mot sig själv. Det är jag. Men jag orkar inte utnyttja ärligheten, visa den eller ta några konsekvenser av den. Men den säger att
Jag älskar dig mer än någonsin.
Adrian
Sparat under: diskussion | Etiketter: balance, machiavellianism, upprörda
One thing that is completely understandable is how it seems that I am only doing the same thing as the people I dispise. I believe that I cannot express my thoughts further in this subject, therefore I have no excuse ready and well-made for the people who think that I am doing the wrong things, and therefore I can only hope that someone is able to understand my irritation, frustration and hunger for something else. I have also presented my opinions in that way, in a way that centralizes and subjectizes the things that I am writing about.
But those are not the only that exist, even if they are the ones I’m unleashing my anger over for the moment, and I trust that the readers are able to look through that as well.
And, instead of talking about the distortion and discord I am advised to look to the things that are beautiful. Se den ljusa sidan, var positiv. But isn’t it this way of thinking that can be regarded as perfectionism? Intentionally avoiding everything that could rip something apart? Here comes the thing about balance again. And it is here, in balance, that I am lacking for the moment, not in the ability itself, the ability to see the good things.
Viewing everything from just one of the standpoints is not going to solve anything. We need to balance them, don’t we? And in my opinion unbalance, at least in this case, becomes perfectionalism.
Though at the same time I felt that I just needed to write my anger away over these things. The balance was lost on the way. But I have gained something by writing all these posts, and that is a bit of relief.
In fact, I don’t think that the world is that miserable at all.
Jag vet inte varför jag inte lyckades skriva det här på svenska. Om du är okunnig i just detta språk och håller på att svimma när du ser den jobbiga texten… Synd för dig, du trodde väl inte att jag skulle bry mig om det?
Nu… Kan jag ju säga att med detta avslutas mitt skrivande om det här ämnet för tillfället. Om det är någon som verkligen inte fattar sammanhanget alls har jag svarat på de två kommentarerna jag fick till det förra inlägget Cacophony. Det är ruggigt intressant med en så där lång och välskriven kommentar. Tack.
Jag har haft två rätt sköna dagar, med lite tur. I går måndag kom jag till skolan 0820 men franskaläraren var sjuk. Jag gick hem. 0950 gick jag till svenskan men svenskaläraren var sjuk. Suck. Två och en halv timmes hål fram till geografin efter lunch. Men vi gav järnet och lyckades övertala honom att släppa lektionen.
Efter det åt jag lunch på skolan, varefter jag var ute och fikade/kollade julklappar med David/Emilia/Hanna. Det var jättemysigt, vi satt på ett café i gallerian där jag drack en varm choklad för 36 spänn. Helt sjukt.
Efter att jag hade lämnat dem gick jag och brände alla mina pengar på de planerade julklapparna till föräldrarna och mig själv (Tönt). Men jag är faktiskt i akut behov av mer pengar just NU, så jag undrar om det är någon som har lust att köpa en Sony PSP i bra skick med 11 spel och två UMD-filmer för 1200 spänn? Hör av er till mig om ni har lust (det är ett sjukt bra pris, originalvärde typ 8000kr)
I dag slutade jag tolv tack vare frånvaro av musiklektionen på eftermiddagen. Har bara suttit hemma och lallat i dag.. Lagt tillbaka OSX Tiger då Leopard gav mig problem med en massa viktiga grejer som inspelningsfunktionen i Soundtrack Pro. Pilla pilla med installationer hit och dit.
I morgon verkar det bli en lång och trist vanlig onsdag.. Men vi slutar ju på torsdag så det spelar ingen stor roll! Det är så härligt, och det blir skönt att slippa den här klassen ett tag, den kan vara lite jobbig i bland.
Förresten har jag hört rykten om folk som blivit ”upprörda” över det jag skrev i inlägget machiavellianism. Min reaktion är fniss och ett ”gud vad roligt”; är det någon som känner sig träffad? Nä men hör ni, liite töntvarning… Jag nämnde inte ett enda namn, det skulle jag aldrig göra. Och kategorisering av det slaget är väl lite oprecist och inte heller riktigt min grej, men nu skrev jag så ändå.
Nä men… Upprörda människor är alltid kul! Nu vet jag inte hur mycket upprört det rör sig om. Det blir roligt att upptäcka om det är en person som vågar diskutera med mig om det, eller om det snackas/sprids lite skit bakom min rygg istället ett tag. Apropå det jag nyss diskuterat.
Det finns många roliga människor… Och jag undrar hur många av de roliga människorna i min klass det är som läser den här bloggen nu. Hitsen börjar få lite högre frekvens.
Ha det bra allihopa, sov gott, och
god natt.
Adrian
Sparat under: diskussion | Etiketter: fjortis, fjortiskultur, globenveckan, machiavellianism
Nu är det över. Globen 2007 är slut.
Det är alltid med blandade känslor jag lämnar Arenan den tredje advent- lättnad och tomhet, irritation och respekt.
Vad som är mest påtagligt just nu är lättnaden över att jag slipper allt jobb, och att jag slipper bli värderad en gång i sekunden av barnen på AF.
Konserterna var mysiga. Vad annars? Jag håller fortfarande fast vid åsikten om den inkompetenta regin men luciatåg är mysigt. Det bara är så.
Alla ljusen…
Nu återstår den sista veckan innan jullovet, som mest känns som en parentes. Det har den alltid gjort.
Dock antar jag att det inte blir på det viset den här gången, vilket kan anas utifrån att vi inte är lediga i morgon. Det har vi ju alltid varit tidigare, måndagen efter globen. Inte nu. Det konstigaste är att de som blir sura i fall man tar ledigt i alla fall är lärarna. Jag förstår inte logiken i lärarnas tankesätt. Är det inte vi som bär ansvar för vad som händer om vi inte är närvarande på lektionerna? Eftersom det inte är lärarna som har krav på sig att prestera på samma sätt som vi gör. Eftersom de är vårt medel för inlärning (detta har jag sagt förut). Vi är inte deras medel för utlärning.
Men jag ser inget jobbigt med att gå till skolan i morgon, så jag kommer absolut inte att stanna hemma. Jag är inte ens särskilt trött. Det beror nog på att jag lyckades sova åtta timmar i går natt. Det kanske inte låter så mycket, men det härliga var att jag hade ställt klockan på åtta fast vaknade fem minuter innan den ringde, och kände mig utsövd. I bland har man tur med den där djupsömnsfasen. Jag känner mig lite sugen på att köpa en sån där ”wake up-light”, men den kostar väl runt två tusenlappar… Inget jag kan lägga ut någonting på just nu, med andra ord, så mycket annat jag har att vilja köpa.
Julklappar. Jag inhandlar bara två. Och några till mig själv. Ursäkta, att jag pratar om pengar, det får man ju inte göra, men jag har för en gångs skull lyckats få ihop runt 3000:-… Jag kan alltså spara om jag bara vill. Mamma får ett par koss-hörlurar, pappa får ett nytt apple-tangentbord.
Efter dessa inköp har jag gjort av med tusen i julklappar till andra. Resten gör jag av med om julklappar till mig själv. Är jag dryg?
Nu kan jag köpa den där miken jag velat ha så länge… jippiii
Jag måste förklara närmare vad jag menar med ”utseendefixering som riktas utåt”. Så att det blir något mer än ett diffust ordval. Här kommer två exempel.
1: Inåtriktad utseendefixering:
Adrian spenderar två och en halv timme på morgonen med att sminka sig och fixa håret. Han sminkar sig sammanlagt ytterligare en timme i skolan på toaletten. Han tar bilder av sig själv när han kommer hem.
2: Utåtriktad utseendefixering: Två tjejer i femton-sextonårsåldern sitter på tunnelbanan. De för en föga intressant konversation om kläder och hår. <helt ok. Plötsligt får de slut på saker att säga då samtalsämnet inte har något djup; Den ena tjejen tar till den självklara lösningen att byta samtalsämne till något annat. Hon säger: ”Alltså, i går kväll såg jag en kille som hade så jäävla fula kläder, det var helt sjuukt! Hans jacka var typ från X (den andra tjejen utbrister ”guuud, deras jackor är å himla töntiga!”) och han hade för mycket vax i håret och det var fett som faan!! Han trodde att han var så jääävla cool men såg ut som en jääävla idiot…!”
De skrattar åt den fula killen i fem minuter, varefter den andra tjejen berättar om en liknande ful människa hon lagt märke till. De fortsätter sedan att utväxla liknande erfarenheter. I femton minuter.. De garvar och garvar. Och garvar.
Vad är det de håller på med? De är parasiter, som suger energi och billig livskraft genom att håna andra människor och sätta sig över dem när de vänder ryggen till. Det enda sättet för dem att känna sig bättre i sina liv är att trycka ner andra. Inom vänskapskretsar kallas det att snacka skit. Alla säger olika saker till alla, för att uppnå den bästa möjliga statusen och passa in hos alla. Det är ett nät av ansiktslösa varelser som krälar över varandra. Igenom varandra. Machiavellianism. Lögner. Korrumperade hierarkier.
”like an ogre you are devouring hearts
under the mask your vile face smiles
-starving demons without salvation”
”Men är inte då allt det här bara ännu ett dolt försök till samma sak, kan jag höra er tänka efter att ha läst mina galna ord. Vad i helvete håller han på med?”
Det sista jag vill är att sätta mig högre än andra människor. Att ens tänka tanken. Det jag gör är skriver av mig om realiteter som enligt mig verkligen existerar runt omkring mig. Jag anser inte att jag är bättre än dessa människor. Men jag avskyr deras inställning.
Jag avskyr den värld som främjar det disharmoniska.
Till er alla som varit del av globenkonserterna och jobbat lika hårt som jag gjort: Tack för att ni är där, tillsammans med mig eller långt borta.
Adrian
